Stensele Fvo

Stensele fiskevårdsområdes (FVO) gränser är idag detsamma som vid skogsavvittringen.

Vid laga skifte av Stensele, Luspen samt kronoskattehemmanen Lönnberg, Stentorp och Vinliden, som påbörjades 7 augusti 1891 och avslutades 26 juli 1895, står att läsa i 23 § mom 3.
“Att hvarje skiftslagets delägare må obehindrat idga fiske i alla vattendrag, dock med villkor att ej möjligen vid desamma befintliga ängesstränder skadas.”

1934 gjordes ett försök att till varje delägare skifta fisket, men detta gick inte.

På 1950-talet bildades Stensele fiskevårdsförening. Detta kunde inte fortsätta efter ny lag 1974. Stensele fiskevårdsområde bildades 1990.

Att området alltid haft ett rikt fiske vittnar undersökningar rörande fisket i Västerbottens Lappmarken gjorda av Filip Trybom sommaren 1879. Sik kunde väga 11 skålpund (ca 4,7 kg).

“Stensele är ganska fiskrikt, i september fångades i ett enda notvarp 2 tunnor sik (ca 252 liter) hvaraf de flesta vägde 4 skålpund” (ca 4,7 kg).
På den tiden var börtingen (öring) näst efter siken för befokningen den viktigaste fisken. Börting fångades mest på långrev betad med sikyngel (som fanns i stora mängder). Den långrevsfångade börtingen vägde vanligtvis 7-8 skålpund (ca 3,2 kg).

Harren omnämns också. Den metades även då med konstgjorda flugor. Harrar med vikter upp till 5 skålpund (ca 2,1 kg) fångades med enkla dunkrokar och metspö.

Vidare berättas om gädda, abborre, lake och mört. Den senare antogs komma från småsjöar i grannskapet.

“De viktigaste fiskeredskapen voro not och nät. Märkligt åro att nätens telnar voro av tagel eller granrot. Det sedare slaget, förfärdigade av Lappar, äro alldeles lika de kastsömmar med vilka renarna brukar infångas.”