Kalixälvens laxfond

North Atlantic Salmon Fund

NASF bildades på Island 1991 av affärsmannen Orri Vigfússon i syfte att få slut på det omfattande fisket efter lax med främst långlina runt Färöarna och Grönland, som påverkade

återvandringen till laxens hemländer. Omkring 55 procent av laxen vid Färöarna hade norskt ursprung, omkring 10 procent ryskt och 5 procent utgjorde svensk västkustlax. NASF är en privat organisation som arbetar med inlösen baserat på generös kompensation till yrkesfisket samt också rådgivning och förslag på alternativa sysselsättningar. Arbetar med

opinionsbildning och lobbyverksamhet, relativt framgångsrikt. Under 1991 – 1997 löstes bland annat det Färöiska och Grönländska fisket in. I Atlanten fastställer NASCO laxkvoterna. Efter 1997 upphörde i princip Färöarna att fiska lax kommersiellt. Grönland har haft en mindre kvot för egen konsumtion.

Svenska Kommittén för Atlantlaxens Bevarande
SKAB samlade in ca 1 miljon kronor under 1990-talet för att betala den svenska andelen av inlösen av färöisk NASCO-kvot. Viktiga bidragsgivare förutom Fiskeriverket – som svarade för cirka 50 procent av bidragen – var fiskevårdsområden, sportfiskebutiker, laxöl, ABU Garcias Fiskevårdsfond, Sveriges Flugfiskares förening, länsstyrelser, kommuner, WWF, sportfiskeklubbar, enskilda personer, auktioner. Kommittén anordnar fortfarande ett Laxsymposium – ungefär vart femte år – i samverkan med Fiskeriverket och Sportfiskarna och bjuder in forskare och fiskevårdare för att belysa atlantlaxbeståndens utveckling lokalt, regionalt och globalt. Brukar samla ca 80 deltagare. (800 kronor i deltagaravgift inklusive enkel lunch) Kommittén arbetade med information i sportfiskepress och senare på hemsida samt gjorde pins och tygmärken som såldes eller gavs till bidragsgivare.
Kommittén hade många informella kontakter med Fiskeriverket och försökte identifiera alla viktiga nyckelpersoner i laxfrågan. När kommittén aktivt arbetade med dialog om inlösen av kilnotsfisket i Örekilsälvens mynningsområde Saltkällefjorden beslöt Fiskeriverket att utöka fredningsområdet till att omfatta hela fjorden och tio kilnotsfisken försvann, utan att kosta en krona.
Därefter förvandlades älven till en älv där fisken började fångas redan i maj, istället för som tidigare i september…

Mellan 1980 – 2005 minskade kustfisket efter lax på västkusten från 90 procent av totalfångsten till cirka 10 tio, medan älvfisket ökade i samma grad.

Byske älv m.m
I Åby- och Kågeälvens mynning är nio fällor inlösta, år från år eller via femårskontrakt. KPI styr priset. År 2010 uppgår kostnaden för inlösen till ca 180000 kr, varav knappt 20000 avser Åby- och Kåge.
En fiskare i Byskes mynningsområde ersätts med 160000 i årlig ersättning. Han hade åtta fällor i drift och fångade mellan 600-1500 laxar i dessa. Sex fällor har köpts ut och ersättningen har varit 60 kr kilot, cirka 2,45 ton lax.

Fiskeriverket i Kalix älv
Fiskeriverket har sedan 1985 arrenderat fiskerätt inom Kalix älvs mynningsområde. Arrendeavtalet är med Ytterbyns byamän vid fiskerätten Björkskär, Dyrasholman, Kvarnören, Nordanskär, Lövholmen och Rössören och med Carola Bohman vid Dyrasgrundet 1:1, båda i Kalixälvens mynningsområde. Sammanlagd kostnad för dessa arrenden uppgick 2010 till 87400 kronor. Dessa fiskevatten är arrenderade som ett led i att skydda och förstärka Kalixälvens viktiga vildlaxbestånd enligt Fiskeriverkets vision om livskraftiga och långsiktigt nyttjande av fiskebestånd.
De av Fiskeriverket arrenderade fiskevatten är av tradition effektiva fiskeplatser efter lax eftersom de ligger i anslutning till Kalixälvens sötvattensgräns. Att dessa platser fortfarande betraktas som mycket givande för fiske bevittnas av det faktum att under sommaren 2010 låg ett flertal fasta fisken i anslutning till de arrenderade fiskevattnen t.ex. vid Skogören, Vånafjärden och Oxören Nyborg.
Fiskeriverket ambition är att fortsätta med arrendet. Det framkom i ett möte med Fiskeriverket i oktober 2010.

Elvene runt Tronheimsfjorden
Det projekt som genomfördes i Trondheimsfjorden 2005 – 2009 har fått stor uppmärksamhet.

Följande uppgifter är av särskilt intresse:
• 2004 års fångst i fasta fisken i Trondheimsfjorden var cirka 46 ton.
• Genomsnittet för beräkningsunderlaget för avtal var på 54 ton.
• Det fanns cirka 100 aktiva kilnotsfiskare i Trondheimsfjorden vid starten.
• Kostnaden för projektet var 4-5 miljoner om året.
• Inriktningen var avtal för fem år, med möjlighet till förlängning.
• Avtalen gällde från 2005 till och med 2009, med möjlighet till förändringar om fiskeregler förändrades.
• Projektet förväntades ge 50 ton mer lax i älvarna – varav 30-35 procent beräknades fiskas upp – samt ökad produktion av vild lax.

Avtalsprinciper för “Elvene rundt Trondheimsfjorden”
• Avtalen byggde på frivillighet mellan parterna.
• Organisationen “Elvene rundt Trondheimsfjorden” förklarade att man inte avsåg att bedriva lobbyverksamhet med avsikt att begränsa kilnotsfiskarnas rättigheter.
• Som grund för ekonomisk kompensation användes journalförd genomsnittsfångst i fångstbok för åren 1999, 2000, 2001, 2002 och 2003.
• Parterna är eniga om att använda ett fast kilopris på 70 norska kronor.
• En förutsättning för att älvägarna ingår avtal är att minst 80 procent av fångstkapaciteten i kilnotsfisket i Trondheimsfjorden ingår avtal. Om så inte sker, annulleras övriga avtal.
• Senast den 1 april varje år ska avtal för kommande säsong vara klara.
• Fiskerättsägare till kilnot som ingått avtal förbinder sig att inte själv eller annan använder redskapen eller fiskerätten så länge avtalet gäller.
(Källa: Erik Degerman, Fiskeriverket)