Kalixälvens laxfond

Kalix älv ekonomisk förening arbetar för ett ansvarsfullt sportfiske där kvalitet på alla plan går före kvantitet och där alla aktiviteter styrs av en tank om en långsiktig förvaltning. 

Om Kalixälvens laxfond

Genom att stödja laxfonden med en donation bidrar Du till att säkra överlevnaden för laxen i Kalix älv. Du bidrar också till ett ännu mer högklassigt fiske för många Norrbottningar. På sik stärker det turistnäringen i Sverige och kommer att bidra till att göra vår region känd i omvärlden för sin fina vilda laxstam.

Kontaktpersoner för laxfonden är:
Erik Söderlund, sekreterare Kalix Älv ek för 070-6746920
Mikael Johansson, ordförande Kalix Älv ek för 070-6738764

 

Den Vilda Kalixlaxen

Laxen växer upp i sitt hemmavatten under smoltstadiet i ca 2 år. Sedan utvandrar den till Östersjön där den på några år växer till mellan 3 och 20 kg. Den söker sig åter till sin födelseälv för att leka. Laxen från Kalix älv har tidigare fiskats i öppet hav tillsammans med lax från odlade bestånd i utbyggda älvar. Internationella och nationella överenskommelser om reglering av laxfisket har inte fungerat. Nu verkar EU:s gemensamma fiskepolitik ändras så att laxfisket i öppet hav minskas och tjuvfisket bekämpas mer effektivt. För den svenska laxkvoten finns ett förslag om att upphöra med fisket på öppet hav och i stället fånga en kontrollerad mängd lax i fasta fisken i älvmynningarna, framför allt i Norrland. Om en del av dessa fisken löses in på frivillig väg ökar antalet laxar som kan stiga i älven.

Fakta om Kalix älv och dess lax

Kalix älv eller Kalixälven är en av de fyra stora outbyggda norrlandsälvarna. Namnet är en försvenskning av det nordsamiska namnet Gáláseatnu som bildats av gállit = “vada” eller gálus = “sval” och eatnu = “(stor) älv”. På meänkieli kallas älven Kainhuun väylä, Kaihnuun väylä vid älvens södra delar, från Tärendö och söderut. Norr om Tärendö förekommer ofta termerna Kaalas väylä eller/och Kaalas eno.
Kalixälven är 430 km lång och rinner upp i Kebnekajsemassivet, Kiruna kommun, och flyter åt sydost genom Lappland, åt söder genom Norrbotten och mynnar i Bottniska viken sydost om Kalix. Avrinningsområdet är 18130 km².(Källa: Wikipedia)

Sammanlagt finns det 146 biflöden till Kalixälven, enligt SMHI, varav de viktigaste är Kaitum, Tärendö och Ängesån.

Efter att man byggt fiskvägar förbi Jokkfall och Linafallet i Lina älv kan laxen i princip ta sig fram överallt. Idag når den:
• I Kalixälven upp till Kalixfors, 420 m över havet. 11 km rakt syd Kiruna, strax nedom Kaalasjärvi.
• Kaitumälven upp till Lietikselet, 517 m över havet, nedom Voulep Kaitumjaure. 40 km SV Kiruna.
• Naturligtvis i hela Tärendöälven mellan Torneälven och Kalixälven.
Biflöden:
I Ängesån:
I Vettajoki upp till 279 möh.
I Valtiojoki upp till Markittabron, 248 möh osv.
I Tolkkijoki upp till 298 möh osv. Den kan i alla dessa nå längre om den vill.
(Källa: Erik Degerman, Fiskeriverket)

Reproduktionsarealen uppgår till 2570 ha och den möjliga produktionen av smolt har skattats till 812 000. Produktionen av smolt 2009- 2011 beräknas av ICEC till 695 000 – 654 000. Ser man till elfiskedata i huvudfåran är det högst tätheter av lax på sträckan Räktforsen till Ansvarsforsen, ca 35- 60 m över havet. Sedan kommer det en topp på 275-290 m ö h, dvs ca Nurmikoski. Och sedan är det ganska höga tätheter upp till Kalixfors.

Flödestoppar uppträder vid två flodperioder; vårfloden i maj och fjällfloden runt midsommar. Medelvattenföring i huvudfåran vid Räktfors 35 meter över havet varierar stort mellan årets månader. Åren 1937 – 1975 var årsmedelvattenföringen 279 m3 med maxvärden kring 2000
m3 och minimivärden kring 30 m3. Under januari – april mellan 54 – 75 m3, maj 639 m3, juni 706 m3, juli 493 m3, augusti 382 m3, september 318 m3.

Fiskekortspriserna för laxfiske är extremt låga efter hela älven, både jämfört med Sverige och
utlandet.

Sportfisket i älven uppskattades av Fiskeriverket till 4,62 ton år 2009, vilket motsvarar ca 800 laxar med en medelvikt på 5 kg. Andra källor uppger blygsammare fångstsiffror under 500 laxar.

År 2009 fångades vid kusten runt älven (inkluderar även fiske utanför inre och yttre fredningsområde) 8959 laxar med en vikt på 31,8 ton, medelvikt 3,55 kg. Fisket i mynningen (det vill säga i inre och yttre fredningsområdet) varierade mellan 32,4 och 15 ton under åren 2005-2009 och medelfångsten för perioden var 22,7 ton. Av totalfångsten
uppskattar Fiskeriverket att 2,8 ton i medeltal fångades i ej licensierat fiske.

Om vi räknar med en medelvikt på 3,5 kg blir det 6 485 laxar i genomsnitt, med en variation mellan 9 260 – 4 285 laxar.

I laxtrappan i Jockfall passerade 6 173 laxar sommaren 2009, varav 4 756 utgjorde lax med mer två eller fler år i havet (MSW).Fisket i mynningsområdets fasta fisken är således mer än dubbelt så stort som uppvandringen till alla viktiga reproduktionsområden.
Fisket med fasta redskap i mynningsområdet fångade år 2009 omkring 80 procent av totalfångsten, medan sportfisket fångade knappt 20 procent.

Dessutom kan man anta att även fiskena runt Torne och Kemi älv påverkar uppvandring till Kalix älv. I Kemis terminalfiske fångades samma år (2009) 14 158 laxar med en vikt på 60,9 ton, medelvikt 4,3 kg. Och i Torne älvs mynning fångades 8 847 laxar med vikten 39,7 ton, medelvikt 4,48 kg.
(Källa: Slutrapport_LP023, Kalixälvens Laxfond En förstudie)

I laxtrappan i Jockfall passerade 6 173 laxar sommaren 2009, varav 4 756 utgjorde lax med mer två eller fler år i havet (MSW). Figur 1: Det kan vara stora skillnader mellan åren när det gäller laxvandring i Jockfall. De senaste tio åren har det varierat mellan nästan 9000 laxar som mest och omkring 3000 som lägst.

Regler

Kontakt

Kalix Älv Ekonomisk Förening, Box 17 956 21, Överkalix

0926-779 90 [email protected]

Övrig information

Framgångsrika inlösensprojekt
North Atlantic Salmon Fund
NASF bildades på Island 1991 av affärsmannen Orri Vigfússon i syfte att få slut på det omfattande fisket efter lax med främst långlina runt Färöarna och Grönland, som påverkade
återvandringen till laxens hemländer. Omkring 55 procent av laxen vid Färöarna hade norskt ursprung, omkring 10 procent ryskt och 5 procent utgjorde svensk västkustlax. NASF är en privat organisation som arbetar med inlösen baserat på generös kompensation till yrkesfisket samt också rådgivning och förslag på alternativa sysselsättningar. Arbetar med
opinionsbildning och lobbyverksamhet, relativt framgångsrikt. Under 1991 – 1997 löstes bland annat det Färöiska och Grönländska fisket in. I Atlanten fastställer NASCO laxkvoterna. Efter 1997 upphörde i princip Färöarna att fiska lax kommersiellt. Grönland har haft en mindre kvot för egen konsumtion.
Svenska Kommittén för Atlantlaxens Bevarande
SKAB samlade in ca 1 miljon kronor under 1990-talet för att betala den svenska andelen av inlösen av färöisk NASCO-kvot. Viktiga bidragsgivare förutom Fiskeriverket – som svarade för cirka 50 procent av bidragen – var fiskevårdsområden, sportfiskebutiker, laxöl, ABU Garcias Fiskevårdsfond, Sveriges Flugfiskares förening, länsstyrelser, kommuner, WWF, sportfiskeklubbar, enskilda personer, auktioner. Kommittén anordnar fortfarande ett Laxsymposium – ungefär vart femte år – i samverkan med Fiskeriverket och Sportfiskarna och bjuder in forskare och fiskevårdare för att belysa atlantlaxbeståndens utveckling lokalt, regionalt och globalt. Brukar samla ca 80 deltagare. (800 kronor i deltagaravgift inklusive enkel lunch) Kommittén arbetade med information i sportfiskepress och senare på hemsida samt gjorde pins och tygmärken som såldes eller gavs till bidragsgivare.
Kommittén hade många informella kontakter med Fiskeriverket och försökte identifiera alla viktiga nyckelpersoner i laxfrågan. När kommittén aktivt arbetade med dialog om inlösen av kilnotsfisket i Örekilsälvens mynningsområde Saltkällefjorden beslöt Fiskeriverket att utöka fredningsområdet till att omfatta hela fjorden och tio kilnotsfisken försvann, utan att kosta en krona.
Därefter förvandlades älven till en älv där fisken började fångas redan i maj, istället för som tidigare i september…
Mellan 1980 – 2005 minskade kustfisket efter lax på västkusten från 90 procent av totalfångsten till cirka 10 tio, medan älvfisket ökade i samma grad.
Byske älv m.m
I Åby- och Kågeälvens mynning är nio fällor inlösta, år från år eller via femårskontrakt. KPI styr priset. År 2010 uppgår kostnaden för inlösen till ca 180000 kr, varav knappt 20000 avser Åby- och Kåge.
En fiskare i Byskes mynningsområde ersätts med 160000 i årlig ersättning. Han hade åtta fällor i drift och fångade mellan 600-1500 laxar i dessa. Sex fällor har köpts ut och ersättningen har varit 60 kr kilot, cirka 2,45 ton lax.
Fiskeriverket i Kalix älv
Fiskeriverket har sedan 1985 arrenderat fiskerätt inom Kalix älvs mynningsområde. Arrendeavtalet är med Ytterbyns byamän vid fiskerätten Björkskär, Dyrasholman, Kvarnören, Nordanskär, Lövholmen och Rössören och med Carola Bohman vid Dyrasgrundet 1:1, båda i Kalixälvens mynningsområde. Sammanlagd kostnad för dessa arrenden uppgick 2010 till 87400 kronor. Dessa fiskevatten är arrenderade som ett led i att skydda och förstärka Kalixälvens viktiga vildlaxbestånd enligt Fiskeriverkets vision om livskraftiga och långsiktigt nyttjande av fiskebestånd.
De av Fiskeriverket arrenderade fiskevatten är av tradition effektiva fiskeplatser efter lax eftersom de ligger i anslutning till Kalixälvens sötvattensgräns. Att dessa platser fortfarande betraktas som mycket givande för fiske bevittnas av det faktum att under sommaren 2010 låg ett flertal fasta fisken i anslutning till de arrenderade fiskevattnen t.ex. vid Skogören, Vånafjärden och Oxören Nyborg.
Fiskeriverket ambition är att fortsätta med arrendet. Det framkom i ett möte med Fiskeriverket i oktober 2010.
Elvene runt Tronheimsfjorden
Det projekt som genomfördes i Trondheimsfjorden 2005 – 2009 har fått stor uppmärksamhet.
Följande uppgifter är av särskilt intresse:
• 2004 års fångst i fasta fisken i Trondheimsfjorden var cirka 46 ton.
• Genomsnittet för beräkningsunderlaget för avtal var på 54 ton.
• Det fanns cirka 100 aktiva kilnotsfiskare i Trondheimsfjorden vid starten.
• Kostnaden för projektet var 4-5 miljoner om året.
• Inriktningen var avtal för fem år, med möjlighet till förlängning.
• Avtalen gällde från 2005 till och med 2009, med möjlighet till förändringar om fiskeregler förändrades.
• Projektet förväntades ge 50 ton mer lax i älvarna – varav 30-35 procent beräknades fiskas upp – samt ökad produktion av vild lax.
Avtalsprinciper för “Elvene rundt Trondheimsfjorden”
• Avtalen byggde på frivillighet mellan parterna.
• Organisationen “Elvene rundt Trondheimsfjorden” förklarade att man inte avsåg att bedriva lobbyverksamhet med avsikt att begränsa kilnotsfiskarnas rättigheter.
• Som grund för ekonomisk kompensation användes journalförd genomsnittsfångst i fångstbok för åren 1999, 2000, 2001, 2002 och 2003.
• Parterna är eniga om att använda ett fast kilopris på 70 norska kronor.
• En förutsättning för att älvägarna ingår avtal är att minst 80 procent av fångstkapaciteten i kilnotsfisket i Trondheimsfjorden ingår avtal. Om så inte sker, annulleras övriga avtal.
• Senast den 1 april varje år ska avtal för kommande säsong vara klara.
• Fiskerättsägare till kilnot som ingått avtal förbinder sig att inte själv eller annan använder redskapen eller fiskerätten så länge avtalet gäller.
(Källa: Erik Degerman, Fiskeriverket)